Bokförlaget Wanzhi 萬之書屋
Tillbaka till 1942
av Liu Zhenyun
Det sägs att på vintern 1943 (någon gång i början av året) började det snöa kraftigt i Henan och senare, i den sjunde månaden, regnade det ordentligt. Detta var goda tecken. Vi hoppades på att sommaren och hösten under Himlens överinseende skulle bringa stora skördar. Vi hoppades att Himlen skulle öppna sina ögon, att katastroferna skulle vara över, att milda vindar skulle blåsa och regnet falla i rätt tid så att skörden blev god, och på den punkten var myndigheterna och vi faktiskt helt överens. För om det fortsatte på det här sättet, om folk fortsatte att dö som flugor, på vad skulle de då bygga sin makt? Vilka skulle se till att vårt lands ledare fick varma bostäder och god mat så att de kunde använda sina hjärnor och tänka ut nya sätt att hantera folket? När alla människor var borta, vilka skulle de styra över?
Recensioner:
"Och det är denna hans ilska över maktens och myndigheternas nonchalans gentemot människorna som genomsyrar essän. [...] Med sin ironiska och rätt så ilskna essä lyckas Liu inte bara visa Chiang Kai-sheks absoluta ointresse för sitt folk, han får mig också att förstå att det alltid har varit och fortsatt vara maktens inställning till människorna."
Maria Hamberg, Dalademokraten
"Författaren Liu Zhenyun skriver 1988 ingen roman: han får av en vän i "uppdrag" att ta reda på vad som hände. Hans rapport är "Tillbaka till 1942": en exakt, sarkastisk kritik av de villkor som rådde. Här ingår också novellen "Överhuvuden": en lika exakt, men mer lekfull studie i hur en kinesisk by styrs under några årtionden."
"Liu Zhenyun är en lysande skribent. Han lägger fram fakta, resonerar med läsaren och reflekterar över sitt material. Essän formar sig till en rasande uppgörelse med makten och myndigheternas ovilja att undsätta de svältande. För att de miljoner människor som led och svalt ihjäl inte ska gömmas undan i historien skriver Liu Zhenyun deras berättelse.
Kanske många läsare drar paralleller mellan denna svältkatastrof och den som inträffade under den maoistiska tiden, i samband med Det stora språnget, 1958-62. Detta är en nedtystad händelse och Liu nämner den inte med ett ord. Det behöver han inte. I bokens kinesiska titel finns ett budskap om att studera det förgångna för att förstå nutiden. Och trots att detta handlar om Kina på 1940-talet, så är det också en krönika om vår tid. Det finns många exempel på hur världens ledare helt cyniskt brister i engagemang, medan strömmar av människor tvingas på flykt."
Kerstin Johansson, Sydsvenska Dagbladet
"Slutsatserna som Liu kommer fram till stämmer i stora delar med dem som Amartya Sen dragit om den stora svälten i Bengalen som inträffade ganska precis samtidigt och dödade lika många (Liu nämner inte denna händelse, så det partiella seende han anklagar andra för gäller kanske också honom själv). Det är regeringen och de lokala myndigheterna som måste ingripa och det på ett tidigt stadium, och det gör de om de känner sig tvingade till det. Det är demokratin, trycket underifrån, som är avgörande. Inte autokrater, inte rika välgörare."
Jan-Erik Petterson, Karavan 3/2018
Bokfakta:
Översättare: Anna Gustafsson Chen
ISBN: 9789198347760
Originalets titel: 《温故一九四二》
153 sidor
Inbunden
Utgiven: December 2017
Köp boken på:
